Diamond eyes

Det där med listan gick ju inge vidare..
Hade tänkt försöka sammanfatta förra året med hjälp av bloggen, men ja eftersom att jag är så flitig på att skriva så är det inte så lätt. (Känn ironin)
Men iaf, i början av året skrev jag om min situation, fysiskt och psykiskt. Kan inte förstå att det bara är ett år sedan jag skrev det. Så mycket har ändrats i mitt liv så det känns som en halv evighet sedan.
Det är kul att se att dom få inlägg jag skrev bara blev positivare med tiden.

Jag kan inte se att jag skrivit något om mitt sommarjobb, det var iaf det bästa tänkbara jobb för min del. Jag fick vara ute hela sommaren, jag fick umgås med människor som jag verkligen gillar, vilket inte var självklart från början eftersom jag aldrig umgåtts med någon av dessa tidigare. Jag tjänade bra med pengar, vilket ledde till ->jag hämtade hem min hund, en sak jag aldrig kommer ångra.
Jag började mitt fjärde år på gymnasiet, skillnaden på mitt fjärde och mitt tredje går inte ens att beskriva.

I början av förra året skrev jag; "När jag fyller 20 ska allting ha vänt, då har jag fått ur allt på ett eller annat sätt. Då har jag kvar dom vänner som jag har nu (det tvekar jag egentligen inte på, står man ut med mig nu så står man ut med mig då)."

Allting har inte vänt, men det är på god väg. När jag fyllde 20 år, kom i stort sett alla som var där föregående år. Jag har kvar dom vänner som stod mig nära då, jag har träffat nya, men dom gamla är kvar. Lycka. Förra året var ett bra år, trots allt, det hände så mycket som fick mig att ändra inställning, inse vem jag är.

Tänkte ta upp några saker.

Körkort - Jag har alltid velat ha det där kortet enda sedan jag var en liten flicka och det faktum att jag inte hade tagit det malde i mig. Det gjorde det inte bättre att människor i min omgivning pikade mig över att jag inte hade det. Jag var sjuk i så långa perioder i streck så varje gång jag kom dit pratade vi bort hälften av tiden. En dag när jag kom upp till körskolan så var där en annan kille, jag fick då veta att dom skulle ta över körskolan från och med den dagen. I det ögonblicket kände jag mig uppgiven, jag visste ju sen tidigare av min förre lärare att jag hade grymt mycket kvar, därför förstod jag inte riktigt vad som hände när den nye, efter lektionen, ringde och bokade tid för uppkörning och teori. Jag fick veta att jag borde ha kört upp för längesen, och vips så hade jag kortet! Det steget bidrog starkt till det positiva, jag dög.

Vittra - Jag har sagt det förr och jag säger det igen, hon ändrade allt och då menar jag ALLT. Jag har aldrig varit så pigg som jag varit det senaste halvåret.

Fjärde året - Jag fick en nystart i skolan, tack vare det har jag helt plötsligt minst godkänt i alla ämnen, vilket jag inte trodde skulle gå med tanke på dom urusla betygen från trean.

Maja Lundmark - Anledningen till att jag tar upp just henne av alla mina vänner är för att hon är en ny vän. En vän jag träffade under förra året. Hon har tillfört otroligt mycket. Med henne har jag aldrig känt den där känslan av att måsta duga. Jag får vara precis den jag är på ett helt annat sätt. Trots att vi inte känt varandra särskilt länge så är hon en av dom få som förstår att jag inte orkar umgås varje dag, att jag inte ens orkar svara i telefonen alla dagar. Vi umgås båda hellre med killar än med tjejer, vi pratar hellre om bilar än om smink, vi står båda med bägge fötterna på jorden. Vi går från att nästan skrika av ilska, till att skratta från hjärtat. Vi har en förmåga att tillsammans se det positivia i allt, allt. Det här låter klyschigt men det känns faktiskt som att vi har känt varandra, om inte hela livet, väldigt länge. Tack Maja för att du kom in i mitt liv som en frisk fläkt som var där för att stanna.

Ja det var bara några få saker.

Ja iaf, nu är jag inne på mitt tjugonde livsår och allt ser faktiskt riktigt positivt ut.

Imponerande om någon orkade läsa allt, men så går det oftast när jag skriver.
Sällan men mycket.

Out on the front line, don't worry I'll be fine
The story is just beginning
I say goodbye to my weakness,
So long to the regrets
And now I know that I'm alive

Dag 12 – I min handväska

Jag hade en period när jag knappt kunde gå utanför dörren utan min väska.
Men som alltid när det gäller mig hade jag en tendens att glömma den vart jag än gick.

Men det jag kan tänka mig ligger kvar i min väska är bara skräp.
Jag har tre saker som jag alltid tar med mig vart jag än går. Min telefon, min snusdosa och eller ja två saker tydligen.. Eller nä körkort och kontokort. (Ja, jag tar alltid med mig telefonen, fast oftast med ljudlöst eller så glömmer jag den på olika ställen. Tänkte bara rädda mig själv från kommentarer på det.)


Dag 11 – Mina syskon

Jag har tre syskon.
En lillasyster och två småbröder.

Min lillasyster heter Otilia och är 16 år.
Hon är vacker.
Hon vill alltid vara punktlig.
Hon har barnslig humor.
Hon är bråkig.
Hon är envis.
Vi har följt varandra genom hela livet.
Har hon varit ledsen, har jag varit ledsen, och tvärtom.
Vi stöttar varandra i vått och torrt.
Vi dömer inte varandra.
Jag älskar min lillasyster!



Mina bröder heter Jon och Isak.
Jon är 7 år.
Isak är 4 år.
Jon är tv-spelsnörd.
Isak är Blixtennörd.
Jon har rött bälte i karate, buggar och spelar fotboll.
Isak gillar att dra i folks ögonfransar när han är mysig.
Jon är känslig.
Isak är grymt envis.
Bägge mina bröder kom lite som en överraskning.
På grund av åldersskillnaden är vi inte nära på samma sätt som jag och Otilia.
Är dom ledsna kryper dom upp i knät och gråter ut.
Jag är så glad att dom finns.
Dom ger mig så mycket glädje, det går inte att beskriva.
Jag älskar Jon och Isak.



Kort sagt.
Jag älskar alla mina syskon!


Dag 10 – Det här hade jag på mig idag

Ja, jag får helt enkelt ta dagens outfit.

Idag har jag hunnit ha på mig mjukisbyxor, shorts, trosor, hoodtröja, t-shirt, bh, sockar, mössa, jacka, två par skor.

Fan vad intressant..



Dag 09 – Min tro

Man kan ju lugnt säga att jag ligger efter..

Det här är nog bland det svåraste.
Jag tror inte på något speciellt..
Jag tror att något finns, både gott och ont.
Jag tror att allt har ett sammanband.
Jag tror även på slumpen.
Jag tror att alla innerst inne är goda.
Jag tror att alla har något ont i sig.
Jag tror att det handlar om att välja "det goda" inom sig själv.
Jag tror att man skapar sin egen framtid.



Dag 08 – Ett ögonblick

Det här var lite svårt faktiskt.
Men det första jag kom att tänka på är när mina bröder föddes. Så egentligen är det ju två ögonblick.
Dagen innan mamma berättade att hon var gravid med Jon såg jag testet. Ska jag vara helt ärlig så var det blandade känslor. Det tog helt enkelt ett tag att smälta det.
Någon vecka innan hon berättade att hon var gravid med Isak drömde jag att hon var det, så jag var nästan lite förberedd..

Det hemskaste ögonblicket/ögonblicken är ändå under Isaks första år. Då han slutade andas titt som tätt. Det är det värsta jag har varit med om. Det jag minna allra tydligast var när jag och mamma var ute och gick med barnvagnen. Det var rätt kallt. Han låg inlindad i en massa kläder och filtar också ser vi att han inte andas, mamma röck upp han och sprang in till tandläkaren. Isak hann bli alldeles blå innan han började andas igen.
Jag får ont i hjärtat bara jag tänker tillbaka på det.


Dag 07 – Min bästa vän

Evelina Holm. Henne har jag alltid kallat för min bästa vän, det gör jag än.
Just nu träffas vi inte ens en gång i månaden och pratar kanske en gång i veckan med varandra över telefon. Hon bor i Umeå och jag i Älvsbyn.
Men så har våran vänskap alltid sett ut, vi är periodare.
Jag vet att om något skulle hända så är hon bara ett telefonsamtal bort. Jag hoppas att hon känner samma!

Jag har ganska många kopmpisar, men mina vänner går att räkna på en hand. Det trivs jag med.
För mig är det stor skillnad på en kompis och en vän.



"Alla har en "bästa vän" under olika perioder av livet
bara ett fåtal lyckosamma har samma vän under alla perioder."

Dag 06 – Min dag

Eftersom att jag har varit förkyld i snart tre veckor kan jag tala om att min dag har varit väldigt händelselös!

Jag klev upp, for till skolan och gjorde ett prov, for hem, kollade en massa serier (JULKALENDERN!), åt mat, pappa bogserade igång min bil x2, jag handlade, jag gick ut med Vittra x56, jag tar snart en långpromenad med Vittra, jag går och lägger mig!


Dag 05 – Vad är kärlek?

Ja det här ämnet är ju lite svårt.
Det finns olika sorters kärlek enligt mig.
Kärleken för familjen är för mig inte samma som kärleken till en pojkvän.
(Nu finns det ju pojkvänner som blir ens familj)
Min kärlek för min familj är verkligen villkorslös.
Vad som än händer kommer jag alltid att älska min familj.
Medans dom flesta pojkvänner faktiskt är utbytbara!

Äh fan vad svårt att skriva om..



Dag 04 – Det här åt jag idag

Ja nu kommer jag ju inte ihåg vad jag åt den fjärde..

Men idag har jag faktiskt ätit kyckling och potatissallad! Grymt gott.

Nu har jag ju ingen bild på vad jag åt idag.
Men jag har ätit det här en gång (enda bilden på mat jag har)

Dag 03 – Mina föräldrar

Jag har som dom flesta andra två föräldrar.
Dom har varit skilda i ett antal år, men det har jag aldrig sett som något problem. Tvärtom.

Min mamma heter Annika Karlsson.
Ja vad kan jag säga som jag inte tidigare sagt?
Hon har ställt upp för mig ända sedan hon såg det där lilla pluset på stickan. Inget av mina problem har någonsin varit för stort, dom går alltid att lösa.
Hon jobbar på skola i två olika klasser vilket gör att hon alltid mer eller mindre är stressad. Ändå har hon alltid tid för sina fyra barn och alla våra problem.
Det är av henne jag har ärvt mitt hundintresse och det tackar jag ödmjukast för. Jag älskar dig mamma!


Min pappa heter Lars Öhgren.
Jag skäms över att jag inte har skrivit så mycket om honom.
Även han har alltid ställt upp för mig. Just nu så umgås jag inte så mycket som jag vill med pappa och bor bara hos min mamma.
Min pappa jobbar på bilprovningen och där har jag hängt sen vääldigt unga år, jag far fortfarande dit rätt ofta och bara "hänger". Pappas största intressen måste vara allt med motor och det har han sakta men säkert överfört till mig. Jag älskar dig pappa!

(Lite skamligt att det här var enda bilden jag har på pappa, skärpning pappa!)

Jag tackar både min mor och min far för att dom har valt sådana underbara människor att dela barn med. Det hade inte kunnat bli bättre! Ni har uppfostrat mig till den jag är idag.(Om jag får säga det själv så hade ni inte kunnat göra det bättre!;)) Jag vågar säga ifrån när jag tycker att något är galet, jag vågar säga precis vad jag tycker, men jag vet även när jag ska hålla tyst.
Med facit i hand, om någon hade frågat mig när jag svävade omkring i intet vilka jag skulle välja till mina föräldrar ja då hade det blivit just ni. För mig är ni obeskrivbara!

Dag 2 - Min första kärlek

Ja vad ska jag skriva här då..

Jag har alltid varit rätt så seriös med mina kärlekar, enda sen jag var liten..
Jag har aldrig var varit ihop/tillsammans med någon bara i någon månad, inte ens när jag var liten.
Okej, jag kom just på några som inte var så seriösa..
Jag kommer ihåg att jag redan innan jag börjat skolan hade en kille en hel sommar. Hur seriöst det var är ju en annan fråga. Men vi pussades faktiskt i våran husvagn. (Sjukt minne)
Sen hade jag en pojke i sexårs som varade säkert ett par år, jag fick till och med följa med han hem och åka fyrhjuling och rida på deras hästar.
Ja också hade jag en från sexan till sjuan. Då jag just upptäckt vad en mobiltelefon var och att man kunde smsa med den. (Dock har jag för mig att han inte var lika intresserad av sin mobiltelefon)
Sen antar jag att min första "riktiga" kärlek kom in i mitt liv. Jag ser fortfarande tillbaka på det som en fin tid. Jag fick inte bara en pojkvän, jag hade under den tiden en andra familj. Jag tillbringade mer tid hemma hos honom och på hans tävlingar än vad jag gjorde hemma. Jag har fortfarande väldigt bra kontakt med hans familj.
Man växer så lätt ifrån varandra, tur är väl det.

Jag gillar fortfarande alla mina gamla "kärlekar" , och jag vill verkligen att dom ska lyckas med allt dom tar sig för!


Som det ser ut nu har jag bara en kärlek

Dag 1 - Presentera mig själv

Ja det är väl bara att börja då..


Mitt namn är då Emilia Kristina Öhgren, men jag kallas oftast för Mia. (Min släkt kallar mig Milan)
Oftast är jag väldigt överpositiv och social, men när jag känner för det kan jag vara en riktig enstöring. Jag har väldigt lätt för att tröttna på saker.
7 av 10 helger sitter jag hellre hemma med min familj än far ut och super skallen av mig. (Dom resterande helgerna super jag inte skallen av mig utan kör helst bil.)
Jag har en sjukdom, men just nu har den väl inget namn antar jag. När jag var yngre hette den reumatism.
Jag går fjärde året på gymnasiet eftersom att jag har missat så mycket av dom andra åren. Jag insåg att media inte alls är något för mig. Så nu läser jag bara "vanliga" kurser.
Jag har en hund som tar upp väldigt mycket tid, men det är hon värd.
Så mitt största intresse är allt som har med hund att göra. Bilar intresserar mig också extremt mycket, stackars pappa får utstå mycke "hjälp" från min sida.
Oftast är jag väldigt obrydd om det mesta, men bryr jag mig om något, då märks det!


Ja det har väl aldrig varit enkelt med presentationer..

Ojoj!

Okej gott folk, nu ska jag ge mig in i något som mest troligt inte kommer hålla särskilt bra..

Jag har nämligen tänkt sno en liten lista som jag sett på många bloggar nu.

Jag ska skriva om något VARJE dag! Jag ligger lite efter men jag skriver ikapp!
Jag kör på dag 1 = första december osv..

Här har vi listan..

Dag 01 –
Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag idag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig idag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig idag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne 
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta 
Dag 25 – En första 
Dag 26 – Mina rädslor 
Dag 27 – Min favoritplats 
Dag 28 – Det här saknar jag 
Dag 29 - Mina ambitioner
Dag 30 - Ett sista ögonblick

Love the way you lie

Jag kommer allt oftare på mig själv med att lyssna på spotifys top list. Till en början var det bara för att jag skulle kunna sjunga med i någon refräng när jag far ut. Nu kan jag helt plötsligt låtar jag hör på radion, det är väl positivt antar jag. Nu ska ni få veta en hemlighet, jag har hittat en handfull låtar som jag faktiskt gillar.


Imorgon ska jag försöka klona mig litegrann. Först ska jag och Vittra fara upp till Kanis för lite onsdagsträning och sen blir det att hänga på Maja till sporthallen för ett pass innebandy (ja, ni läste rätt). Problemet är att innebandyn tar tid av onsdagsträningen. Tur det alltid löser sig, får väl fara tidigare och träna Vittra ensam helt enkelt. :)

Rearviewmirror

En liten snabb uppdatering kanske passar..

Som det ser ut i nuläget så handlar mitt liv om en sak och det är hundar. Visst jag har alltid följt mamma när hon tränar Råttan och tränat Perkas jämte rätt bra, men nu är jag i ett helt nytt stadie, varje ledig sekund tillbringar jag med min alldeles egna lilla Vittra, och är jag inte med henne så hänger jag ändå på klubben på tävlingar och kurser.
Nu ska jag även utbilda mig till instruktör.

Tillbakablick:
Kvällen när mamma och Perka avslöjade att jag skulle få min egna hund var jag inställd på att vi än en gång skulle ta snacket om för- och nackdelar och att resultatet som alltid skulle bli negativt. Glädjen som sköljde över mig efteråt har jag inte ord att beskriva med. Jag kommer ihåg att mamma frågade hur det skulle bli med allt, pengar, vänner, killar osv. För mig var allting så självklart. Jag ville betala hunden själv, jag ville betala all veterinärkostnad själv, jag ville betala maten själv, jag ville helt enkelt stå för all kostnad vad gällde hunden. Med facit i hand kan jag inte säga att jag ångrar det, Vittra är värd alla utgifter som följde med henne, att jag då måste undvara några festkvällar rör mig inte i ryggen. Då var det de där med kompisar, det enda jag kan säga om det är att just nu när Vittra fortfarande är liten kan jag inte vara med på allt som händer men det gör mig inte heller så myket, dessutom så är dom vänner jag har väldigt hundintresserade, inte alla, men dom flesta anpassar ändå aktiviteterna så att Vittra kan vara med. Ni ska veta att ni är guld värda! På den sista punkten (killar) kan jag svara som jag svarade till en viss herre, jag är inte så mycket för killar, nu menar jag inte att jag är homosexuell, inte ens lite bi. Jag menar att jag ändå förr eller senare skulle ha skaffat hund och det innebär att min framtide karl faktiskt måste tolerera hundar, alltså "jag är inte så mycket för karlar som inte gillar hundar".


Hittills har inte Vittra inneburit några stora överraskningar eftersom vi alltid haft hund hemma. Det enda jag inte räknat med var att min lilla Nissan inte skulle duga åt fröken åksjuk så nu måste jag alltså införskaffa en kombi, lättare sagt än gjort med min ekonomi.

Jag ursäktar för en lång och grötig text men jag orkar inte engagera mig riktigt.

Jag ångrar inte en sekund det jag offrat för Vittra. Hon har gjort mitt liv till ett enda stort kalas.
Vittra är bäst!

Höglandos Vittra Von Vettet

Man ska int skriva för ofta, men ibland måste man ju göra undantag!
Nu är det så här att jag har fått en ny vän, en alldeles speciell liten flicka. Hon har tjockt vitt hår och ögon mörka som natten. När hon tittar på mig med bus i ögonen för att sen ta ett rejält tag om min arm vet jag att det är hon som kommer vara min allra bästa vän i vått och torrt. Hon kommer alltid finnas vid min sida, hon litar på mig till fullo.
Förhoppningsvis får jag många långa år tillsammans med henne, fyllda med glädje!
Den varelse som jag kallar för hon är min alldeles egna lilla Vittra, min egen lilla hund.
Jag vill inte säga att jag äger henne, vi ska äga varandra.
Lyckan som jag känner för henne är helt obeskrivlig. Jag har alltid önskat mig en hund som jag kan kalla min men aldrig skulle jag ha kunnat föreställa mig hur det faktiskt känns.
Jag är inte säker på att jag fattat att hon kommer finnas vid min sida från och med nu. Varje gång jag ser henne känns det som att jag ska explodera, det är helt oöjligt att förstå att hon är min, lika mycket som jag är hennes.

Lite om Vittra då
Vittra Von Vettet (Vittra) är en vit herdehund (vit schäfer), hon kommer från en kennel i Örnsköldsvik, Höglandos, tyvärr får jag väl säga eftersom att jag helst hade sett att dom bodde lite närmre (trevligare uppfödare får man leta efter!) men förhoppningsvis kommer vi träffas på tävlingar och utställningar.
Vittra är ett busfrö utan dess like. Dom första dagarna var hon dock lite spak och jag var lite orolig att hon skulle vara mesig, men till min stora glädje visar det sig efter en dryg vecka att lillVittra inte alls var så mesig, nej hon fick bestämt byta smeknamn till vildVittra. Hon ska nu utforska allt som finns, inklusive grannarnas tomter och hundar. Hon är otroligt duktig på att hitta döda fåglar, där bara skelett och någon enstaka fjäder finns kvar.
Vittra är otroligt lyhörd, minsta lilla nej hör hon, dock kanske hon inte alltid har riktigt tid att lyssna på det.

Vad kommer jag då vilja göra tillsammans med lilla Vittra Von Vettet?
Först och främst kommer jag att se till att hon kan följa med vart som helst, kunna träffa alla trevliga typer. Sen håller jag hennes fratid lite öppen, jag själv är intresserad av lydnad och bruks sen är jag även öppen till att gå med på vad jag märker att hon verkligen gillar spelar faktiskt ingen roll vad det är, en glad och välående Vittra är mitt toppmål. Sen har jag ju även i bakhuvudet att pappa Aipo är norsk utställningschampion så jag kommer nog att intressera mig rätt så rejält för utställning.

Jag har gruvat mig en hel del för att skriva detta inlägg eftersom att jag helst hade velat ta med varenda liten detalj (första promenaden, första måltiden osv..) och eftersom att jag vet att det är helt omöjligt att få med varenda sak så vet jag även att jag omöjligt kan bli helt nöjd med inlägget. Men nu tror jag trots allt att jag fått med det viktigaste, att JAG har skaffat hund!!

Jag har planer på att göra en ny blogg, en blogg där jag bara skriver om min älskade lilla vän.

Nej nu är det nog
Godnatt!


(:

Jag hoppas att den här kvällen kommer finnas kvar i minnet ett bra tag.
Det började med att Jonte hade sin första fotbollsmatch för i år. Den lilla flickan som stannade till vid sin mamma och bad henne ta ett kort sammanfattar Västermalms insats rätt bra, koncentrerat - men på helt fel saker. Slutade i förlust med cirka 15-1 men vi hade en glad pojke ändå, han fixade ju den där ettan!

Jag drog till pappa efter matchen för att fråga ut om en reservdelsbil som jag ska ta lite smått och gott från. Medans jag är där ringer en arab(typ) från stigarna och vill köpa en av pappas fordar, så vi far dit.
Ut kommer en hårig gubbe med turban och en herre med extrema kläder, pappa får prata i telefon med en tredje. Sen kommer en kvinna fram och frågar mig "Do you speak english?" där skulle jag ha svarat va, men jag sa yesyes och det slutade med att hon frågade om jag möjligtvis kunde hjälpa henne att ta kort på henne. Förmodligen svarar jag ja och hon vill att vi tar de på andra sidan vägen. Men andra sidan vägen var inte bara andra sidan vägen, nejnej, hon ställer sig på en tomt och jag får glatt ta ett 30-tal bilder på henne och olika hus i olika kläder (hon hade en Ikea-påse med olika jackor och smycken). Jag kan säga att jag sökte efter den dolda kameran utan resultat.
Jag tror damen från irak gillade mig eftersom hon ville träffas fler ggr. Mysig tjej. Mysig kväll.

Godnatt, snart upp och jobba!

Dream that came true, sort of

Idag var en stor dag för mig, jag fick äntligen göra något som jag bara fantiserat om tidigare.
Jag hade planerat exakt hur det skulle gå till, planen gick inte riktigt i lås eftersom att jag blev en aning nervös och min röst pendlade kanske en liten aning i olika tonarter och jag var liite för nervös.
Nu vill ni säkert veta vad det är jag gått och fantiserat om sen i februari.

Jag blev stannad av polisen.

Polisen följde inte heller manuset från mina fantasier.

Fantasin
Polisen: Hej, får jag se ditt körkort
Jag: Nej jag har inget.
(Polisen svarar något i stil med att man måste ha det)
Jag: Men jag har ett papper

Verkligheten
Polisen: Hej
Jag: Hej
...
Jag: Jag har inget körkort...
(Fundersam blick från polisen)
Jag: Men jag har ett papper
(Polisen kollar på pappret)
Polisen: Du hade inte bråttom att hämta ut kortet, nu måste jag kolla hur länge det gäller
Jag: 1 år! Tror jag.. Hoppas jag..
Polisen: Ja men det stämmer
Polisen: Då ska du få blåsa
Jag: Hehe, då ska vi se om jag klarar av det
(Jag blåser för fulla muggar)
(Polisen kollar in resultatet och börjar plocka bort munstycket)
Jag: Är jag nykter?
(Polisen visar blåsarn där det står Negativt)
Jag: Det är bra va?
Polisen: Ja det är det
Polisen: Har alla bälten?
Jag: Ja, jag har då det.
Vi önskar varandra en trevlig påsk och jag kör därifrån.

Dom flesta i bilen fick sig ett gott skratt, tror även polisen fick det.




Äntligen!

NU mina vänner har jag äntligen fått körkortet! Eller körpappret ;)

Jag är så grymt jävla nööjd! :D

ÄNTLIGEN!

Tidigare inlägg
RSS 2.0