Diamond eyes

Det där med listan gick ju inge vidare..
Hade tänkt försöka sammanfatta förra året med hjälp av bloggen, men ja eftersom att jag är så flitig på att skriva så är det inte så lätt. (Känn ironin)
Men iaf, i början av året skrev jag om min situation, fysiskt och psykiskt. Kan inte förstå att det bara är ett år sedan jag skrev det. Så mycket har ändrats i mitt liv så det känns som en halv evighet sedan.
Det är kul att se att dom få inlägg jag skrev bara blev positivare med tiden.

Jag kan inte se att jag skrivit något om mitt sommarjobb, det var iaf det bästa tänkbara jobb för min del. Jag fick vara ute hela sommaren, jag fick umgås med människor som jag verkligen gillar, vilket inte var självklart från början eftersom jag aldrig umgåtts med någon av dessa tidigare. Jag tjänade bra med pengar, vilket ledde till ->jag hämtade hem min hund, en sak jag aldrig kommer ångra.
Jag började mitt fjärde år på gymnasiet, skillnaden på mitt fjärde och mitt tredje går inte ens att beskriva.

I början av förra året skrev jag; "När jag fyller 20 ska allting ha vänt, då har jag fått ur allt på ett eller annat sätt. Då har jag kvar dom vänner som jag har nu (det tvekar jag egentligen inte på, står man ut med mig nu så står man ut med mig då)."

Allting har inte vänt, men det är på god väg. När jag fyllde 20 år, kom i stort sett alla som var där föregående år. Jag har kvar dom vänner som stod mig nära då, jag har träffat nya, men dom gamla är kvar. Lycka. Förra året var ett bra år, trots allt, det hände så mycket som fick mig att ändra inställning, inse vem jag är.

Tänkte ta upp några saker.

Körkort - Jag har alltid velat ha det där kortet enda sedan jag var en liten flicka och det faktum att jag inte hade tagit det malde i mig. Det gjorde det inte bättre att människor i min omgivning pikade mig över att jag inte hade det. Jag var sjuk i så långa perioder i streck så varje gång jag kom dit pratade vi bort hälften av tiden. En dag när jag kom upp till körskolan så var där en annan kille, jag fick då veta att dom skulle ta över körskolan från och med den dagen. I det ögonblicket kände jag mig uppgiven, jag visste ju sen tidigare av min förre lärare att jag hade grymt mycket kvar, därför förstod jag inte riktigt vad som hände när den nye, efter lektionen, ringde och bokade tid för uppkörning och teori. Jag fick veta att jag borde ha kört upp för längesen, och vips så hade jag kortet! Det steget bidrog starkt till det positiva, jag dög.

Vittra - Jag har sagt det förr och jag säger det igen, hon ändrade allt och då menar jag ALLT. Jag har aldrig varit så pigg som jag varit det senaste halvåret.

Fjärde året - Jag fick en nystart i skolan, tack vare det har jag helt plötsligt minst godkänt i alla ämnen, vilket jag inte trodde skulle gå med tanke på dom urusla betygen från trean.

Maja Lundmark - Anledningen till att jag tar upp just henne av alla mina vänner är för att hon är en ny vän. En vän jag träffade under förra året. Hon har tillfört otroligt mycket. Med henne har jag aldrig känt den där känslan av att måsta duga. Jag får vara precis den jag är på ett helt annat sätt. Trots att vi inte känt varandra särskilt länge så är hon en av dom få som förstår att jag inte orkar umgås varje dag, att jag inte ens orkar svara i telefonen alla dagar. Vi umgås båda hellre med killar än med tjejer, vi pratar hellre om bilar än om smink, vi står båda med bägge fötterna på jorden. Vi går från att nästan skrika av ilska, till att skratta från hjärtat. Vi har en förmåga att tillsammans se det positivia i allt, allt. Det här låter klyschigt men det känns faktiskt som att vi har känt varandra, om inte hela livet, väldigt länge. Tack Maja för att du kom in i mitt liv som en frisk fläkt som var där för att stanna.

Ja det var bara några få saker.

Ja iaf, nu är jag inne på mitt tjugonde livsår och allt ser faktiskt riktigt positivt ut.

Imponerande om någon orkade läsa allt, men så går det oftast när jag skriver.
Sällan men mycket.

Out on the front line, don't worry I'll be fine
The story is just beginning
I say goodbye to my weakness,
So long to the regrets
And now I know that I'm alive

RSS 2.0