Love the way you lie

Jag kommer allt oftare på mig själv med att lyssna på spotifys top list. Till en början var det bara för att jag skulle kunna sjunga med i någon refräng när jag far ut. Nu kan jag helt plötsligt låtar jag hör på radion, det är väl positivt antar jag. Nu ska ni få veta en hemlighet, jag har hittat en handfull låtar som jag faktiskt gillar.


Imorgon ska jag försöka klona mig litegrann. Först ska jag och Vittra fara upp till Kanis för lite onsdagsträning och sen blir det att hänga på Maja till sporthallen för ett pass innebandy (ja, ni läste rätt). Problemet är att innebandyn tar tid av onsdagsträningen. Tur det alltid löser sig, får väl fara tidigare och träna Vittra ensam helt enkelt. :)

Rearviewmirror

En liten snabb uppdatering kanske passar..

Som det ser ut i nuläget så handlar mitt liv om en sak och det är hundar. Visst jag har alltid följt mamma när hon tränar Råttan och tränat Perkas jämte rätt bra, men nu är jag i ett helt nytt stadie, varje ledig sekund tillbringar jag med min alldeles egna lilla Vittra, och är jag inte med henne så hänger jag ändå på klubben på tävlingar och kurser.
Nu ska jag även utbilda mig till instruktör.

Tillbakablick:
Kvällen när mamma och Perka avslöjade att jag skulle få min egna hund var jag inställd på att vi än en gång skulle ta snacket om för- och nackdelar och att resultatet som alltid skulle bli negativt. Glädjen som sköljde över mig efteråt har jag inte ord att beskriva med. Jag kommer ihåg att mamma frågade hur det skulle bli med allt, pengar, vänner, killar osv. För mig var allting så självklart. Jag ville betala hunden själv, jag ville betala all veterinärkostnad själv, jag ville betala maten själv, jag ville helt enkelt stå för all kostnad vad gällde hunden. Med facit i hand kan jag inte säga att jag ångrar det, Vittra är värd alla utgifter som följde med henne, att jag då måste undvara några festkvällar rör mig inte i ryggen. Då var det de där med kompisar, det enda jag kan säga om det är att just nu när Vittra fortfarande är liten kan jag inte vara med på allt som händer men det gör mig inte heller så myket, dessutom så är dom vänner jag har väldigt hundintresserade, inte alla, men dom flesta anpassar ändå aktiviteterna så att Vittra kan vara med. Ni ska veta att ni är guld värda! På den sista punkten (killar) kan jag svara som jag svarade till en viss herre, jag är inte så mycket för killar, nu menar jag inte att jag är homosexuell, inte ens lite bi. Jag menar att jag ändå förr eller senare skulle ha skaffat hund och det innebär att min framtide karl faktiskt måste tolerera hundar, alltså "jag är inte så mycket för karlar som inte gillar hundar".


Hittills har inte Vittra inneburit några stora överraskningar eftersom vi alltid haft hund hemma. Det enda jag inte räknat med var att min lilla Nissan inte skulle duga åt fröken åksjuk så nu måste jag alltså införskaffa en kombi, lättare sagt än gjort med min ekonomi.

Jag ursäktar för en lång och grötig text men jag orkar inte engagera mig riktigt.

Jag ångrar inte en sekund det jag offrat för Vittra. Hon har gjort mitt liv till ett enda stort kalas.
Vittra är bäst!

RSS 2.0